Förbundet har lämnat ett inspel till Skogsstyrelsen som nu tar fram ett förslag till förordning om när skogsbruksåtgärder ska kräva samråd. Hur samrådsplikten avgränsas avgör om riksdagens beslut om ett tydligare regelverk för aktivt skogsbruk får verkligt genomslag, eller om dagens ordning med överklaganden och stoppade avverkningar i praktiken består. Förbundet föreslår bland annat att samrådsplikten ska bygga på dokumenterad kunskap och objektiva kriterier, att bara fältkontrollerade underlag får användas och att markägare får tillgång till artdata i god tid.
Under 2025–2026 har flertalet av våra medlemmar i norra och västra Dalarna fått i praktiken hela sin verksamhet stoppad genom systematiska överklaganden från ideella miljöorganisationer. I vissa fall har man inte ens besökt den plats där överklagan gäller, utan utgår via gissningar baserade på offentligt tillgängliggjort innehåll i icke-kvalitetssäkrat kartmaterial.
Detta har direkta följder för anställda och entreprenörer inom markberedning, plantering, röjning och transport, för sågverkens timmerförsörjning, och för lokalsamhällena: Älvdalens och Särna-Idre besparingsskogar har tillsammans delat ut närmare 300 miljoner kronor i bidrag under den senaste tioårsperioden, medel som riskerar att utebli om utvecklingen fortsätter.
Den rättsliga mekanismen bakom stoppen
Dagens automatiska koppling mellan avverkningsanmälan och anmälan för samråd gör att så kallade nollbeslut (där Skogsstyrelsen inte hunnit pröva ärendet inom sex veckor) blir överklagningsbara. Mark- och miljödomstolen har genomgående valt att skicka tillbaka överklagade nollbeslut för ny utredning, vilket automatiskt utlöser inhibition: Avverkning får inte påbörjas i väntan på ny prövning. I flera fall har överklagande föreningar dessutom åberopat nya artfynd efter att den ordinarie överklagandetiden löpt ut, vilket tvingat fram ny tillsyn oavsett årstid och detta beteende kan i praktiken fortsätta i oändlighet.
Det är denna mekanism som lagändringen är avsedd att bryta, men verkan beror helt på hur de kommande föreskrifterna avgränsar samrådsplikten.
Förbundets förslag till föreskrifternas innehåll
Våra förslag syftar till att föreskrifterna ska förverkliga reformens uttalade mål: Ett tydligare regelverk, ett effektivare miljöarbete och ökad rättssäkerhet. Samrådsplikten bör därför utformas så att den inte i onödan inskränker pågående markanvändning och så att åtgärder som är rimliga enligt miljöbalken inte hindras av osäkerhet kring regelverkets omfattning.
- Koppla samrådsplikt till dokumenterad kunskap, inte enbart till skoglig åtgärdstyp
Föreskrifterna bör utgå från om markägaren kan visa att ett godtagbart kunskapsunderlag för det anmälda området. En markägare som i förväg genomfört en naturvärdesinventering enligt godkänd standard och dokumenterat resultatet i avverkningsanmälan har redan uppfyllt kunskapskravet i miljöbalken och bör undantas från samrådsplikt.
- Undvik kartskikt som skäl för samrådsplikt
Skogsstyrelsen bör inte använda kartskikt som inte kvalitetssäkrats med fältinventeringar när det avgörs vilka skogar och åtgärder som omfattas av samrådsplikt. Ett exempel är det så kallade kontinuitetsskogsskiktet som bygger på ett antagande om att skog som inte syns som hygge på flygbilder från ca 1955–1970 sannolikt är kontinuitetsskog. Metria och myndigheterna beskriver själva skiktet som ett kunskapsunderlag och en prioriteringshjälp som kräver fältkontroll för detaljerade beslut. I den ursprungliga karteringen anges överkartering av ”kontinuitetsskogar” som den största bristen. Våra medlemmar har dessutom funnit omfattande fel i nämnda skikt för sina egna skogsinnehav, vilket skulle leda till ett stort antal opåkallade samråd med förseningar och överklagbara beslut som följd. Det är rättsosäkert och går rakt emot reformens syfte om förutsebarhet och rättssäkerhet.
- Samrådsplikt i områden med genuina naturvärden
Vi ber Skogsstyrelsen att utforma avgränsningen så att samrådsplikten i första hand riktas mot skog där det finns en dokumenterad risk för betydande påverkan på särskilt skyddsvärda naturvärden. Det vill säga sådana värden som motiverar områdesskydd för hotade arter. Fågeldirektivet innebär att staten har ett nationellt ansvar att utpeka de områden som behövs för att arter ska ha en gynnsam population. Vi anser att ansvaret för att identifiera och skydda sådana värden i första hand ligger hos staten och inte bör flyttas över till den enskilda markägaren genom samrådsplikt. Vi är medvetna om att artskyddet för enskilda individer gäller överallt, men det motiverar inte att samrådsplikten blir generell och gäller i skogar utan särskilt skyddsvärda naturvärden.
- Tydliggör att överklagandefristen räknas från ursprungligt beslutsdatum
Vi föreslår att detta förtydligas ytterligare i föreskrifterna eller den kommande vägledningen så att nya artfynd anmälda efter att fristen löpt ut inte per automatik utlöser ny tillsyn eller inhibition om inte fyndet avser en art med akut skyddsbehov.
- Proportionalitet utifrån areal och brukningsform
Besparings- och allmänningsskogar förvaltar stora arealer med redan hög andel avsatt skyddsvärd skog (i vissa av våra medlemsskogars fall upp till 30 procent av den produktiva arealen) och långa omloppstider. Föreskrifterna bör beakta sådan dokumenterad och långsiktig hänsyn vid bedömningen av om ytterligare samråd är proportionerligt annars riskerar man att tvinga skogsägare in i ett system där man tvingas sträva mot lägsta slutavverkningsålder i stället för att som våra medlemmar överhålla skog, vilket gagnar alla intressen.
- Säkerställ markägares tillgång till data om sekretessbelagda arters förekomst inom markinnehavet i god tid före föreskrifternas ikraftträdande
Regeringens förslag om att markägare ska få tillgång till sekretessbelagd information om artförekomster på egen mark är en förutsättning för att markägare praktiskt ska kunna tillämpa de nya reglerna. Vi föreslår att denna tillgång säkerställs innan föreskrifterna om samrådsplikt träder i kraft, inte efter.
- Tydligt och snarast fastställt ikraftträdandedatum
Vi noterar att bestämmelsen om att samrådsplikt endast ska gälla enligt förordning träder i kraft “den dag regeringen bestämmer”, till skillnad från övriga delar av reformen som träder i kraft 1 januari 2027. Vi vill understryka vikten av att detta datum fastställs så nära föreskrifternas färdigställande som möjligt för att undvika en förlängd övergångsperiod där dagens problematiska ordning kvarstår trots att lösningen är beslutad.
- Objektiva och kontrollerbara kriterier
Samrådsplikten bör avgränsas med tydliga kriterier. Till exempel dokumenterade förekomster av skyddade arter, nyckelbiotoper eller andra närmare definierade naturvärden i området, i stället för kategoriskt efter åtgärdstyp eller via obekräftade datasimuleringar i karttjänster. Tydliga kriterier ger markägare förutsägbarhet och ger Skogsstyrelsen ett mer träffsäkert tillsynsunderlag.
- Regelbunden översyn av omfattningen
Förordningen och föreskrifterna bör innehålla en regelbunden översyn av vilka åtgärder och områden som omfattas av samrådsplikt. Exempelvis i samband med nya rödlistningar och uppdaterade bedömningar av bevarandestatus så att omfattningen kan anpassas när förutsättningarna förändras. Översynen gäller samrådets omfattning och påverkar inte det individskydd som följer av artskyddsregelverket.