Sveriges Allmänningsskogars Förbund replik på Skogsutredningens slutsatser. 

 Sveriges Allmänningsskogars Förbund replik på Skogsutredningens slutsatser. 

Här följer förbundets syn på slutsatserna i skogsutredningen som publicerades i slutet av 2020. En formell remiss har mottagits och denna kommer besvaras separat. 

(Skogsutredningens text är kursiverad, medan förbundets synpunkter anges som repliker i punkter och rak text.) 

Förslag för stärkt äganderätt 

Formellt skydd av skog bör i huvudsak ske frivilligt 

”Utredningen har därför föreslagit att en ny metod vid formellt skydd av skog ska införas – frivilligt formellt skydd. Med frivilligt formellt skydd avses, till skillnad från frivilliga avsättningar, de processer som syftar till ett formellt skydd där principen om frivillighet styr genomförandet. Markägaren kan i ett sådant arbetssätt erbjuda ett område för frivilligt formellt skydd och skyddet genomförs bara om och när markägaren och myndigheterna kommit överens. Äganderätten bedöms stärkas genom ett arbetssätt som innebär en huvudregel om att områdesskydd förutsätter samtycke.” 

• Detta är ett steg i rätt riktning och ligger väldigt nära hur flera besparings- och allmänningsskogar redan idag arbetar. För att detta dock skall bli lyckat förutsätter Sveriges Allmänningsskogars Förbund att skälig ersättning erhålls vid ombildande till formella skydd eller vid andra former av inskränkningar i ägande- och brukanderätten. Samhället i stort måste även acceptera att stora satsningar på bildande av formella skydd kommer bli ekonomiskt väldigt kostsamma att genomföra. 

• Om myndigheterna inte har någon skyldighet att acceptera förslag om frivilligt formellt skydd finns en viss risk att berörda skogsägare hamnar i en situation som påminner om när nyckelbiotoper upptäcks vid avverkningsanmälan och avverkning beviljas trots höga naturvärden utan att marken erbjuds lösas in. Då får markägaren varken ersättning eller kan sälja virket på marknaden. Resultatet blir därmed att skogen står kvar som ”ofrivilligt avsatt” och blir i slutänden kanske en kostnadspost för markägaren på grund av amorteringar på banklån eller krav om naturvårdande skötsel. 

Skogsstyrelsen bör upphöra med nyckelbiotopsinventering 

”Utredningens rättsliga bedömning är att inventering av nyckelbiotoper utgör ärendehandläggning enligt förvaltningslagen. Ett grund-läggande krav för ärendehandläggning (och även annan myndighetsverksamhet) är att det finns stöd i rättsordningen för myndighetens ageranden. Detta är ett uttryck för den så kallade legalitetsprincipen, som innebär att det måste finnas någon form av normmässig förankring för all typ av verksamhet som en myndighet bedriver. Exempel på stöd i rättsordningen kan vara allmänna bestämmelser i lag och detaljerad bestämmelse i speciallagstiftning. Det kan också vara fråga om bestämmelser i myndighetens instruktion eller ett beslut från regeringen i myndigheternas regleringsbrev. 

Det av utredningen föreslagna alternativet, där myndigheterna föreslås göra så kallade naturmiljöbeskrivningar, bedöms inte medföra några äganderättsliga problem för markägaren men vara av mycket stor betydelse för genomförandet av bland annat frivilligt formellt skydd.” 

• Förbundet välkomnar ett stopp på nyckelbiotopsinventeringar till förmån för bättre lämpade naturmiljöbeskrivningar. Detta ligger sannolikt mer i linje med det ”frivilliga formella skyddet” och kan medverka till att minska polariseringen i den svenska skogsdebatten. 

Dock önskar förbundet att Skogsstyrelsen är den myndighet som ansvarar för och utför denna form av naturmiljöbeskrivningar så att 1) arbetet inte sprids ut över flera myndigheter och därmed riskerar att medföra långa handläggningstider, eller 2) blir föremål för illa kalibrerat och osynkroniserat arbete mellan myndigheter 3) eller föremål för felbedömda konsekvenser på grund av bristande kunskaper i moderna skogsbruksmetoder. 

• Förslaget om gallring av nyckelbiotopsregistret är välkommet. Nuvarande publika databas med mängder av felaktigt dragna kartfigurer föreställande nyckelbiotoper har gång på gång visat sig ställa till med stora missförstånd och underblåst motsättningar i skogsdebatten. 

Ersättning bör utgå för all fjällskog med höga naturvärden 

”I betänkandet föreslås att det redan av skogsvårdslagen ska framgå att skogsbruk är pågående markanvändning även i den fjällnära regionen, vilket innebär att alla inskränkningar i brukanderätten ska ersättas. Ersättningsreglerna föreslås även föras över från miljöbalken till skogsvårdslagen. 

Vid sidan av den mer ändamålsenliga och rättssäkra tillstånds-prövningen som föreslås har utredningen i betänkandet lagt fram ett förslag som innebär att de stora sammanhängande naturskogarna med mycket höga naturvärden ska ersättas genom formellt skydd. Förslaget innebär bland annat att de enskilda markägare och de allmänning- och besparingsskogar som vill fortsätta att bedriva skogsbruk ska erbjudas ersättningsmark från Sveaskog i utbyte mot de naturskogar som bör bevaras.” 

• Det är positivt att man särskilt nämner allmännings- och besparingsskogars möjlighet att fortsätta bedriva skogsbruk. Samtidigt anser förbundet att ersättning till all fjällskog med höga naturvärden skall ingå under begreppet ”frivilligt formellt skydd” och därigenom infria själva ordets betydelse om ”frivillighet”. Myndigheter skall alltså inte ensidigt kunna peka ut dessa områden utan markägarens goda minne. En annan viktig aspekt för besparings- och allmänningsskogarna deltagande i så stora inbytesprogram är konsekvenserna av vad som sker med mantal/jordatal vid eventuella byten mot statligt ägd skogsmark. Det är även ett faktum att våra medlemmars skogar har ägts och förvaltats i omkring 200 år och aktuella naturvärden har såväl bestått som uppkommit genom medlemmarnas förvaltning. 

• Gällande de ekonomiska effekterna ser förbundet en risk vid bred ekonomisk kompensation som ersättning för besparings- och allmänningsskogars markinnehav, då dessa medel i förlängningen kan riskeras förflyttas mot nationell nivå istället för att i stor utsträckning komma sin berörda landsbygd mer direkt till nytta. Detta gäller i synnerhet om man undervärderat själva markvärdet genom att jämföra med statligt markinnehav värderat medelst schabloner. Därför skall kvaliteten på skogen som används som statlig inbytesmark vid markbyte vara av en kvalitet som kan godtas av mottagarparten. Detta bör hanteras genom tydliga direktiv till den statliga markdonatorn och en transparent process som tar hänsyn till bytesmarkerna och deras egenskaper. 

• I skogsutredningen, precis som i flera andra forum nämns naturturismens ekonomiska betydelse och i synnerhet inom fjällområdena. Därför måste även de ca. 7000 skogsägare som berörs av fjällnära skog ges sin givna plats i diskussionen. Ergo, naturturismens värde bör för rättvisans skull jämföras med dessa skogsägares intentioner och förutsättningar som faktiska markägare på ett objektivt och rättvist sätt. Därigenom måste man ta hänsyn till värdet av skogsbruket och dess koppling till glesbygdens utveckling. Det är nämligen ingen självklarhet att markägaren får ta del av de inkomster som den faktiska naturturismen inbringar. 

Ersättning för skydd av skog bör vara skattefri 

”Utredningen förordar därför att intrångsersättning och löseskilling i stället för att räknas upp ska vara skattefri. Även då staten köper en fastighet med höga naturvärden i naturvårdssyfte bör skattefri ersättning kunna utgå.” 

• Förbundet ser positivt på detta förslag. Dock bör det kompletteras med en förläggning av undantag till förvärvstillstånd, alternativt att regelverket för besparings- och allmänningsskogar att förvärva mark av privata markägare ändras. Själva markvärdet måste inkluderas i sådana ersättningsbedömningar då det totala värdet är större än stående virkesförråd – inte minst om besparings- och allmänningsskogarna skall bestå och verka för sin landsbygd i generationer framgent. 

Förslag för en växande cirkulär bioekonomi 

Mål för ökad hållbar tillväxt och en bioekonomisk strategi för skogen 

”En uttalad nationell målsättning innebär en viktig signal från samhället om att ökad hållbar skogstillväxt är viktig för hantering av flera svåra samhällsutmaningar. 

Målets fokus bör ligga på kvalitet i skogsvårdsåtgärder, för att så stor andel som möjligt av ytor tillgängliga för virkesproduktion ska användas till sin fulla potential. 

Att sätta upp ett mål för hållbar tillväxt i skogen och analysera effekterna av detta mål i förhållande till framtidens behov av skogsråvara kan även bidra till att belysa inom vilka ekologiska och ekonomiska gränser den svenska bioekonomin kan växa och vad som krävs i fråga om bättre resursutnyttjande och ökad cirkularitet.” 

• Förbundet ser positivt på ett mer genomtänkt fokus på Sveriges skogsproduktion. Detta är ett oundvikligt behov om vi skall möta framtidens behov av såväl skogsråvaruproduktion som naturvård. 

En nationell samordnare för skogsprogrammet 

”Det utredningen identifierat som mer problematiskt i arbetet är att frågor tenderar att bli politiska redan i ett tidigt skede i en diskussion och att programmets olika intressenter då inte har möjlighet 

att samverka på ett konstruktivt sätt. En bidragande orsak till detta bedöms vara att skogsprogrammet har sin organisatoriska hemvist i Regeringskansliet. Utredningen föreslår därför att ansvaret för det operativa arbetet med dialogprocessen flyttas ut från Regeringskansliet och närmare deltagarna.” 

• Förbundet anser att det krävs en nationell samordnare för att avpolitisera arbetet med skogsprogrammet, men vem eller vilka skall utses och i sammanhanget anses vara mest opartisk och trovärdig? Det är dessutom lika viktig att ställa sig frågan vilket departement samordnaren skall rapportera till och förbundet anser det vara en självklarhet att samordnaren rapporterar till Näringsdepartementet. 

Fokus på att genomföra tillväxthöjande åtgärder i skogen, att bekämpa skogsskador och få till stånd naturvårdande skötsel 

”En viktig del är att genom en informations- och rådgivningskampanj nå ut till nu inaktiva skogsägare och framhålla möjligheten till en ökad lönsamhet i skogsbruket genom enkla men ofta effektiva åtgärder. Flera sådana åtgärder har lyfts fram i Skogsstyrelsens rapport Skogsskötsel med nya möjligheter, men information måste nu nå ut och åtgärderna börja tillämpas i skogen.” 

• Förbundet ser detta som mycket positivt då det ger den tyngd åt produktionsfrågor som dessa förtjänar. Nationella produktionsfrågor har tidigare till stor del undvikits trots strävan mot en cirkulär bioekonomi där samhällets ökande behov av skogsråvaror utgör en viktig komponent. 

Regelöversyn och regelförenklingar för skogsbruket 

”I stället har utredningen valt att föreslå att Skogsstyrelsen ska göra en översyn av skogsvårds-lagens bestämmelser om lägsta ålder för föryngringsavverkning, ransoneringsreglerna och tillämpningen av begreppet brukningsenhet. Det övergripande syftet med översynen är att reglerna ska vara ändamåls-enliga och motiveras av angelägna syften. I dagsläget bedöms exempelvis reglerna om lägsta ålder för föryngringsavverkning motiveras av andra skäl än vad som ursprungligen varit avsett.” 

• Förbundet välkomnar en regelöversyn. Resultatet av en regelöversyn ligger dock i framtiden och därför kan vi ej uttala oss om dess effekter. Förslaget om att sänka kravet lägsta slutavverkningsålder är positivt då olika skogsägares förutsättningar varierar kraftigt. Skog planterad på åkermark borde för övrigt ha ännu mer långtgående kravsänkningar. 

Ta till vara möjligheten till naturturism i skyddad natur 

• Givetvis är det en god ambition att ha turister och andra besökare i Sveriges skyddade natur, men förbundet tror att detta ger en begränsad nytta i landet som helhet och förväntningarna på en explosion av naturturism bör ses som en grov överskattning. Däremot varierar popularitetspotentialen mellan olika skyddade områden (ex. stadsnära skog och populära nationalparker). Om sådana satsningar genomförs är det av stor vikt att lokalbefolkningen i den glesbygd som påverkas får möjlighet till sysselsättning inom de nya satsningarna. Rent generellt skall man ej heller från statligt håll underskatta markägarens möjlighet att behålla sin mark och sköta denna enligt de skötselbehov som föreskrivs – och då givetvis mot fullständig ekonomisk kompensation. 

Dessutom vill förbundet förtydliga bilden av begreppen som används. I vår mening är det av största vikt att ”turism” och ”friluftsliv” inte enbart definieras som en karikatyr av långväga turister som vandrar och åker längdskidor. Glöm inte bort lokalbefolkningens nyttjande av skogen året om och deras behov ex. av snöskotrar och jakt. I många områden är det just lokalbefolkningen som spenderar flest timmar i de skyddade områdena (samt även spenderar pengar på utrustning, med mera) även om de inte alltid inkluderas i beräkningarna. 

Förslag för en tydligare skogsvårdslagstiftning, en mer ändamålsenlig inventering av skog och halverad handläggningstid för avverkningsanmälan 

Kunskapskrav i skogsvårdslagen och krav om särskild anmälan om miljöbalkssamråd 

”För det första bör ett särskilt kunskapskrav i skogsvårdslagen införas som omfattar alla skogsbruksåtgärder som utförs enligt skogsvårdslagen. 

För det andra bör det i första hand vara markägaren som ska ansvara för bedömningen av om en anmälan för samråd enligt miljö-balken ska lämnas in. Det innebär att det inte längre räcker med att lämna in en avverkningsanmälan för att Skogsstyrelsen ska kunna tillämpa miljöbalkens bestämmelser. Det är i stället markägaren som i ett första skede ska bedöma om en åtgärd omfattas av miljöbalkens eller av skogsvårdslagens bestämmelser.” 

• Förbundet anser att kunskapskrav är bra men dessa skall skötas av näringen utan att behöva uppgå i lagar eller förordningar. Resultatet av ett sådant krav riskerar slå väldigt ojämställt då det förmodligen inte är att betrakta som ett problem i praktiken för större markägare, men kan bli orimligt för mindre markägare att leva upp till för högt ställda krav. 

Dessutom måste man ta i beaktan att ett införande av kunskapskrav måste följas upp av myndigheter, vilket medför en kostnad för samhället då detta leder till större belastningar på berörda myndigheter. 

Handläggningstiden för avverkningsanmälningar förkortas till tre veckor 

”Det kunskapskrav som föreslås innebär att en markägare ska lämna in en väl utförd hänsynsredovisning tillsammans med avverkningsanmälan. Syftet med förslaget är att markägaren ska redovisa vilken hänsyn som enligt Skogsstyrelsens föreskrifter är befogade utifrån de faktiska förhållandena på platsen.” 

• Förbundet anser att det är ett bra och korrekt sätt att möta en eventuell satsning på kunskapskrav med en lättnad i tidsaspekten vid en avverkningsanmälan. 

En mer ändamålsenlig inventering genom naturmiljöbeskrivningar 

”I stället ska inventeringen avse förhållanden i naturen som kan ha särskild betydelse för biologisk mångfald i skogen. Utredningen har valt att kalla detta för naturmiljöbeskrivning.” 

• Bra att detta införs istället för tidigare kontroversiella nyckelbiotopsinventeringar. Dessa naturmiljöbeskrivningar bör sedan utgöra fundament för att kvalitetssäkra markägares önskemål om att bilda frivilligt formellt skyddade områden. 

Dessa naturmiljöbeskrivningar bör utföras av Skogsstyrelsen, som är den myndighet vilken har kompetens att både naturvärdesbedöma samt bedöma följder av aktuella skogsbruksåtgärder. 

”Utredningen föreslår att en standardiserad metodik tas fram som så objektivt som möjligt beskriver förhållanden i naturen som kan ha betydelse för biologisk mångfald i skogen. Metoden kan tillämpas 

på all skogsmark, men utredningen föreslår att den i första hand, för att bli kostnadseffektiv, ska utföras på sådan skogsmark där det är troligt att det finns en stor mängd av sådana förhållanden som har betydelse för biologisk mångfald.” 

• Att utföra naturmiljöbeskrivningarna inom områden där man redan förväntar sig höga naturvärden är förvisso kostnadseffektivt, men det finns istället en stor risk i att man ”slänger pengarna i sjön” då metodiken används på skogsområden som aldrig kommer bli avverkade på grund av sina höga naturvärden. 

Förslag för en tydligare politik för bevarande av biologisk mångfald 

Ett tydligt politiskt ställningstagande om vad Sverige behöver göra för att uppnå sina internationella åtaganden om biologisk mångfald i skogen 

”Utredningens slutsats är att det på kort sikt i praktiken är omöjligt att förena Sveriges internationella åtaganden om biologisk mångfald med den växande cirkulära bioekonomi som behövs för att nå andra samhällsmål. Om ytterligare över två miljoner hektar produktiv skogsmark utan höga naturvärden ska bevaras och restaureras är det i praktiken omöjligt att samtidigt förvänta sig ett kraftigt ökat uttag av skogsråvara för fossilsubstitution ur samma skogar” 

• Denna fråga är och har länge varit den mest centrala i vår debatt kring skogen. Därför krävs att Sveriges politiker och lagstiftare en gång för alla bestämmer sig för vilken strategi vi som nation skall ha, hur vägen dit skall stakas ut och hur Sveriges bioekonomi därmed skall utformas. 

Ett nationellt handlingsprogram för biologisk mångfald i skogen 

”I betänkandet föreslås att regeringen ska besluta om ett nationellt handlingsprogram för biologisk mångfald i skogen. I programmet bör de samlade insatserna för biologisk mångfald i skogen anges i form av: 

– formellt skydd, 

– frivilliga avsättningar, 

– naturvårdande skötsel, samt 

– miljöhänsyn för en effektiv grön infrastruktur” 

• Förbundet anser att det är bra att man nationellt sätter upp mål för vad som behöver bevaras för att klara den biologiska mångfalden. Dock kräver sådana mål att mätningen sker på ett ändamålsenligt sätt och att produktiv mark som inte har ett skydd, samt impediment, i detta sammanhang inte längre betraktas som naturvärdesmässigt värdelösa. 

”Om betydelsen av gynnsam bevarandestatus för naturtyper och arter i preciseringen till miljökvalitetsmålet har samma betydelse som motsvarande begrepp i art- och habitatdirektivet nås målet först om samtliga skogar med höga naturvärden undantas från skogsbruk och dessutom över två miljoner hektar brukad skog restaureras till ett naturskogsartat tillstånd. Detta skulle innebära en fördubbling av naturvårdsavsättningarna mot i dag.” 

• Att ha ambitionen om en fördubbling av dagens naturvårdsavsättningar är ambitiöst och mycket kostsamt. Att ta produktionsskog med tämligen triviala naturvärden och omvandla till reservat med ambitionen att utveckla naturvärden på sikt är inte en rationell väg att ta. Då är det mer sansat att den nationella biologiska mångfalden stärks via fler betande djur och bevarande av öppna landskap, samt att lägga mer fokus på det aktiva skogsbrukets utveckling av naturvärden under en rotationsperiod via lämnad hänsyn och andra naturvårdsåtgärder. 

En statlig investering i Sveriges unika fjällnaturskogar 

De stora sammanhängande naturskogarna i fjällen är ett statligt ansvar 

”Det är rimligt att staten tar det huvudsakliga ansvaret för bevarande av dessa skogar, som bedöms utgöra ett nationellt och internationellt intresse. I dagsläget bärs ansvaret av staten tillsammans med över 7 000 enskilda markägare, skogsbolag, allmännings- och besparingsskogar med flera. Det kan ifrågasättas om ansvaret ska fördelas på detta sätt för de skogar vars unika naturvärden är beroende av att de hålls samman och inte fragmenteras genom till exempel bitvis avverkning.” 

• Förbundets uppfattning är att om denna enorma satsning på formellt skydd skall genomföras så är det önskvärt att koncentrera skyddet till statligt ägd mark. Eventuella övriga behov av skydd kan hanteras via inbyten av statlig mark samt under strategin om ”frivilligt formellt skydd”. Privatägd mark skall inte tvångsinlösas. Skogsutredningen behandlar ju det ”frivilliga formella skyddet” som en väg att gå – och frivillighet bör därför gälla hela vägen. Dessutom bör man ställa sig frågan om den bästa naturvårdsnyttan för den biologiska mångfalden i ett nationellt perspektiv är att skapa en orörd zon omkring fjällen från Dalarna till Treriksröset. Längs denna sträcka finns redan en mycket stor mängd reservat och nationalparker och de redan orörda områdena löper liten risk att utsättas för slutavverkningar enligt trakthyggesmodell. Planerna på grön infrastruktur och konnektivitet kan härigenom till stor del klaras med hjälp av den vardagshänsyn som skogsbrukare åläggs ta redan idag. 
• Utredningens beräkningar av värdet på den fjällnära skogen bör också ses över då man baserat värdet på Sveaskogs och Fastighetsverkets kostnadsberäkningar av att avstå dessa områden. Detta förefaller anmärkningsvärt om Fastighetsverket har uppskattat värdet på sin fjällnära skog till noll (0) kr. Ergo, det kommer bli en mycket dyrare verklighet om man skall lösa in dessa landmassor med hjälp av statliga medel. 

Bevarade naturskogar kan bidra till landsbygdsutveckling samt stärka renskötselns och det rörliga friluftslivet intressen 

”Även om förslaget innebär en inskränkning för skogsnäringen i norra Sverige som initialt kan vara negativ när det gäller arbetstillfällen och landsbygdsutveckling bedöms det på längre sikt kunna bli positiva effekterna även ur dessa perspektiv. Genom att avsätta dessa områden för naturvård kan de bidra till utvecklingen för natur-turism, renskötsel, friluftsliv, jakt, fiske och lokalsamhället i övrigt” 

• Förbundet upplever att man överskattar de möjligheter som vildmarksturism kan ge. Det är givetvis ett bra komplement i glesbygden, men totalt set borde det lokalt sett ge fler arbetstillfällen genom lokal förvaltning av dessa enorma arealer som är föreslagna. Just denna fråga förstärker bara tidigare påpekat behov av ett korrekt underlag på en ekonomisk konsekvensanalys av omställning från skogsbruk till andra näringar i en större skala (dessutom måste man i en sådan konsekvensanalys beakta den kostnad som förvaltning av skyddade områden medför). 
• En ytterligare synpunkt är att denna strategi även förstärker bilden av att nationen Sverige med sin långa landmassa i nord-sydlig sträckning skall koncentrera lejonparten av sin naturvård till de relativt artfattiga nordvästra delarna av landet. Är det verkligen en hållbar strategi? 
• Angående renskötsel så vill förbundet även inflika att tidigare dimensionshuggningar har varit en förutsättning för stora mängder marklavar. Om formellt skyddade områden bildas i stor skala och dessa skogar sluter sig med tiden på grund av utebliven skogsskötsel, så kommer marklavstäcket därmed minska. 

Medlemmarna i Sveriges allmänningsskogars förbunds står för ett hållbart och ansvarsfullt förvaltande av sina markinnehav. Precis såsom dessa marker har tagits över efter förfäders förvaltning, skall även kommande generationer kunna ta över efter vår generations förvaltning. I dagsläget sker dock ständigt snabba kursändringar inom skogspolitiken och det är till syvende och sist våra medlemmars hemman som kan komma att tas i anspråk. I dessa hemman finns för oss och många andra markägare oskattbara värden, vilka ej likt de ekonomiska dito, går att översätta till kronor och ören. 

Det är våra hem man talar om.