Med anledning av regeringsbeslutet (2022-07-07, M2022/01523) att upprätta markbytesprogram mellan Sveaskog och besparings- och allmänningsskogar har förbundet kontaktat Miljödepartementet och Naturvårdsverket eftersom förutsättningarna i nuvarande regeringsbeslut är till nackdel för våra medlemmar.
I skrivande stund har 15 av 21 besparings- och allmänningsskogar i Dalarna och Norrbotten rapporterat in areal, av respektive länsstyrelse utpekade reservatsförslag. Summan av denna areal når nu hisnande 25 620 hektar. Eftersom vi saknar underlag från 6 st. besparingsskogar, så kan den totala arealen antas vara ännu större. Med en så stor areal, av myndigheter tagen i anspråk, försvåras våra medlemmars möjligheter att bedriva verksamheter och därför gladdes vi åt skogspropositionens slutsats där besparings- och allmänningsskogar gavs en särställning i förslaget om att erbjuda statliga ersättningsmarker vid eventuella markbyten för att primärt lösa in områden med höga naturvärden.
Dock finner vi det oacceptabelt att markbyten föreslås ske medelst att våra medlemmar tvingas ge upp äganderätten av sina ursprungsmarker mot sin vilja. I synnerhet i ljuset av skogspropositionens slutsatser om frivillighet hos markägare skall utgöra en grund för bildande av formella skydd. Våra besparings- och allmänningsskogars delägare ämnar inte ge upp äganderätten mot sin vilja då delägare och lokalt boendes verksamheter utöver skogsbruket har alldeles för hög relevans för bygderna och dess befolkning. Att däremot ge upp brukanderätten i dessa områden mot intrångsersättning som används till nya markförvärv är en lösning som torde tillgodose flest intressen i föreslagen process.
Dessutom anser vi förslaget om att inrikta sig mot ”i huvudsak ovan och i nära anslutning till gränsen för fjällnära skog” är missriktat eftersom våra medlemmar har stora arealer utpekade reservatsförslag som inte omfattas av denna definition. Därför måste även denna del av uppdraget justeras om vi tillsammans skall bilda dessa skyddade skogar som uppges vara målet med programmet. Slutligen kan vi inte acceptera att medlemmar som avstår fjällnära skog i slutänden erhåller ny fjällnära skog som ersättning eftersom en sådan procedur leder raka vägen till framtida problem av samma karaktär på grund av vår strategi med långsiktig förvaltning och höga sociala värden. Därför måste besparings- och allmänningsskogar ha möjlighet att välja nya markinnehav i en vidare geografi än att bli begränsade till nytt markinnehav i anslutning till, eller ovan fjällnäragränsen.
Vi föreslår därför att markbyten sker enligt följande: 1) Besparings- och allmänningsskogar inkommer med förslag på de marker de ämnar vilja lösa in till staten och 2) staten ersätter i sin tur dessa med intrångsersättning medelst ekonomiska medel. 3) De, av besparings- och allmänningsskogarna, erhållna medlen används sedan för att köpa de föreslagna statligt ägda markerna, medan besparings- och allmänningsskogarna fortfarande står kvar som markägare av sina ursprungliga marker för att bland annat säkra framtida jakt och fiske hos sina delägare och lokalbefolkning.